I shall die in Florence

I detta känslosamma och mycket personliga verk utforskar Jérôme Delbey – koreograf och dansare i GöteborgsOperans Balett – vår själs förhållande till livet, döden och livet därefter. Med fjärilen som en symbol för metamorfos söker han med dansarnas hjälp svaret på en av mänsklighetens äldsta frågor: Vad händer med själen i dödsögonblicket?

Tanken på döden förenar oss människor. Den skrämmer oss, väcker oss och gör oss medvetna om livets förgänglighet. Men framförallt påminner den oss om värdet i att vårda livet och varandra. För det är livets möten som gör oss till dem vi är. Det sägs att livet passerar revy inom oss när vi dör. Vilka människor kommer du att få möta när scenerna ur ditt liv spelas upp?

In this emotional and personal piece, Jérôme Delbey explores our soul’s relation to life, death and life thereafter. With the butterfly as a symbol of the metamorphosis he searches, with aid from the dancers, for the answer to one of the oldest questions of humanity: What happens to the soul in the moment of death?

The thought of death unites us humans. It frightens us, wakes us and makes us aware of our mortality. But mostly, it reminds us about the value of appreciating life and each other. Because the meetings in life are what make us who we are. It is said that life is repeated before your eyes when you die. Which people will you meet when the scenes of your life are playing?

Koncept och Koreograf: Jérôme Delbey
Dansare: Susanna Caldegren, Jac Carlsson, Therese, Fredriksson, Janine Koertge, Annika Lindquist, Percevale Perks, Heather Telford
Musik: Cassandra Wilson, Luigi Tenco, Franz Schubert, Nina Simone, Shearwater, Wojciech Kilar
Scenografi och Kostymdesign: Jérôme Delbey
Ljusdesign: Udo Haberland